Det som började som ett viskande experiment i början av året, med bubbelformade kjolar hos unga talanger, har nu vuxit till en fullfjädrad volymrörelse. Hos Stella McCartney sveper toga-liknande klänningar över axeln och landar i en kupolformad bubbelfåll – ett svävande arkitektoniskt utropstecken mitt i den minimalistiska vardagen.
JW Anderson och Who Decides War går ännu längre: deras klänningar är inte bara stora, de är omöjliga. Skulpturala, nästan surrealistiska konstruktioner där volymen inte följer kroppen utan trotsar den. Här talar vi inte om att framhäva former utan att omförhandla siluetten helt.
Det är som om surrealismen – både som konstnärlig rörelse och som känsloläge – invaderat catwalken. Erdem visar en uppblåst midjekjol som liknar ett gotiskt valv. Junya Watanabe leker med sfäriska former i neopren som om kroppen vore en levande skulptur.
Samtidigt ligger det något nästan ömt i denna kurvbesatthet. Det finns inget utilitärt, inget “funktion före form”. Det här är mode som dröm, som idé, som skulptur i rörelse. Stoff som formar rymd. En flirt med framtiden men med anor i couturens historia – tänk 1950-talets stora kjolar men genom ett AI-genererat filter av 2025.
Hur syns trenden i Skandinavien?
Även här hemma i Sverige bubblar det, om än med en avskalad mer vardagsvänlig approach. Hos COS ser vi överdimensionerade ärmar i ballongform, voluminösa kappor med rundade axlar och klänningar där strukturen bär lika mycket som tyget. Skuggorna från couture omtolkas till funktionell minimalism – arkitektur möter bärbarhet.
Gina Tricot å sin sida tolkar trenden ungdomligt och poppigt: quiltade kjolar med lätt volymeffekt, miniklänningar med skulpterad fåll och puffärmar som lyfter en annars enkel look. Det handlar inte om teater utan om att leka med form inom ramarna för det skandinaviska tonfallet – rent, rakt och genomtänkt.
Varför det spelar roll
I en tid där kläder ofta reduceras till algoritmiska köpbeslut ger volymtrenden oss en påminnelse: mode kan fortfarande vara ett sinnligt mysterium. Det kan förvåna. Det kan förhäxa. Och framför allt – det kan ta plats.
Så i höst bär vi inte bara volym.
Vi bär idéer.